Anhörigas upplevelser av bemötande och delaktighet i äldreomsorgen : En enkätstudie
Alanko, Annina (2010)
Alanko, Annina
Arcada - Nylands svenska yrkeshögskola
2010
All rights reserved
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2010092413207
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2010092413207
Tiivistelmä
Syftet med detta examensarbete är att belysa och redogöra för hur de anhöriga upplever sig delaktiga i vården av sin äldre.
Frågeställningarna handlar om hur de anhöriga blir bemötta av vårdpersonalen, om de får stöd och tillräcklig information och om de anser att personalen erbjuder möjlighet till delaktighet.
Datainsamlingen gjordes genom litteraturgenomgång och via en enkät med anhöriga på ett äldreboende i Helsingfors. Jag har använt litteratur bl.a. av Andersson (2002) och Tornstam (2005). Anhöriga upplever både ett sjukdoms- och ett livslidande men lidandet lindras genom vårdarnas och andra människors förmåga till medlidande. I diskussionen sammanfattas det teoretiska perspektivet, tidigare forskning och resultatet av enkäterna. Av alla dessa framgår att anhöriga deltar mest med det sociala. I den empiriska studien överlämnades ett frågeformulär åt 18 anhöriga till äldre på ett äldreboende. Analysen av data resulterade i följande beskrivning av att vara anhörig till patienten i äldreomsorgen:
Att bli anhörig är något man oftast vet på förhand men det kan även ske helt oväntat. Det kan vara tungt att vara anhörig och det kan medföra t.ex. oro, rädsla, t.ex. på grund av plötslig sjukdom och hjälplöshet, men också hopp och lättnad. Härmed är det värdefullt att få stöd av hälso- och sjukvårdspersonalen. Att vara anhörig kräver även vilja att ge av sin egen tid åt patienten. De anhöriga anser att patienten vårdas men att också de anhöriga själva bör få stöd, uppmärksamhet och information av vårdpersonalen. Vården av en närstående kan även inverka på de anhörigas sociala kontakter. I ett resultat kom det fram att de anhöriga tycker ofta att det i första hand är ganska tungt att ta hand om de äldre, men tack vare vårdplatsen får de ändå möjlighet till ett eget liv jämsides. The purpose of this study is to describe the experience of relatives of patients in the elderly care. The theoretical frame is the theory of how relatives participate in the elderly care.
The questions are about how the families are treated by health professionals, if given adequate support and information, and if they think that the staff offers the opportunity to participate.
Data was collected through literature review and a survey of relatives in a nursing home in Helsinki. I have used the literature including by Andersson (2002) and Tornstam (2005). Relatives are experiencing both a disease and a life-suffering but the suffering alleviated by nurses and other people's ability to compassion. The discussion summarizes the theoretical perspective, previous research and the results of questionnaires. Of all these shows that most families are involved with the social.
The analysis of the data resulted in the following description of being the relative of patient in elderly care:
Becoming a relative of a patient in elderly care is mostly known in advance, sometimes however, quite unexpected, for instance in the case of sudden disease. It is difficult to be the relative of a patient and it may bring e.g. concern, fear and helplessness, but also hope and relief. Being a relative means wanting to spend time with the patient, trusting the health care personnel and being sensitive to the care. The relatives feel that the patient is cared for and that the care personnel also care for the relatives. Being a relative also affects contacts with other people. One of the results showed that relatives think it is pretty rough to take care of the elderly but they can still live their own life along it.
Frågeställningarna handlar om hur de anhöriga blir bemötta av vårdpersonalen, om de får stöd och tillräcklig information och om de anser att personalen erbjuder möjlighet till delaktighet.
Datainsamlingen gjordes genom litteraturgenomgång och via en enkät med anhöriga på ett äldreboende i Helsingfors. Jag har använt litteratur bl.a. av Andersson (2002) och Tornstam (2005). Anhöriga upplever både ett sjukdoms- och ett livslidande men lidandet lindras genom vårdarnas och andra människors förmåga till medlidande. I diskussionen sammanfattas det teoretiska perspektivet, tidigare forskning och resultatet av enkäterna. Av alla dessa framgår att anhöriga deltar mest med det sociala. I den empiriska studien överlämnades ett frågeformulär åt 18 anhöriga till äldre på ett äldreboende. Analysen av data resulterade i följande beskrivning av att vara anhörig till patienten i äldreomsorgen:
Att bli anhörig är något man oftast vet på förhand men det kan även ske helt oväntat. Det kan vara tungt att vara anhörig och det kan medföra t.ex. oro, rädsla, t.ex. på grund av plötslig sjukdom och hjälplöshet, men också hopp och lättnad. Härmed är det värdefullt att få stöd av hälso- och sjukvårdspersonalen. Att vara anhörig kräver även vilja att ge av sin egen tid åt patienten. De anhöriga anser att patienten vårdas men att också de anhöriga själva bör få stöd, uppmärksamhet och information av vårdpersonalen. Vården av en närstående kan även inverka på de anhörigas sociala kontakter. I ett resultat kom det fram att de anhöriga tycker ofta att det i första hand är ganska tungt att ta hand om de äldre, men tack vare vårdplatsen får de ändå möjlighet till ett eget liv jämsides.
The questions are about how the families are treated by health professionals, if given adequate support and information, and if they think that the staff offers the opportunity to participate.
Data was collected through literature review and a survey of relatives in a nursing home in Helsinki. I have used the literature including by Andersson (2002) and Tornstam (2005). Relatives are experiencing both a disease and a life-suffering but the suffering alleviated by nurses and other people's ability to compassion. The discussion summarizes the theoretical perspective, previous research and the results of questionnaires. Of all these shows that most families are involved with the social.
The analysis of the data resulted in the following description of being the relative of patient in elderly care:
Becoming a relative of a patient in elderly care is mostly known in advance, sometimes however, quite unexpected, for instance in the case of sudden disease. It is difficult to be the relative of a patient and it may bring e.g. concern, fear and helplessness, but also hope and relief. Being a relative means wanting to spend time with the patient, trusting the health care personnel and being sensitive to the care. The relatives feel that the patient is cared for and that the care personnel also care for the relatives. Being a relative also affects contacts with other people. One of the results showed that relatives think it is pretty rough to take care of the elderly but they can still live their own life along it.