Socialpedagogiska metoder inom dagverksamhet - En kvalitativ undersökning om daglig verksamhet för personer med psykisk funktionsnedsättning

Abstract

Syftet med min undersökning var att kartlägga vilka arbetsmetoder som ligger som grund hos personal som arbetar inom dagverksamhet med klienter som har mentala- och missbrukarproblem, samt vem som bedöms ha rätt till dagverksamhet och hur dessa individer nås.

Arbetets teoretiska ram lyfter fram vad lagen säger om dagverksamhet för personer som har mentalaoch missbrukarproblem, hur det är att leva med psykisk funktionsnedsättning samt vad socialpedagogiska arbetsmetoder är och hur man jobbar utifrån ett socialpedagogiskt arbetssätt. Tidigare forskning visar att dagverksamheten har en stor betydelse för personer som lider av psykisk funktionsnedsättning.

I min undersökning valde jag att intervjua personal från tre olika dagverksamhetsenheter. Sammanlagt deltog fem personer i min undersökning. Eftersom jag ville kartlägga personalens erfarenheter och synpunkter valde jag intervju som metod.

I min undersökning kom det fram att de personer som kommer till dagverksamheten har fått information om verksamheten via mentalvårdsbyrån, samtal vid mentalvårdsbyrån, vuxenpsykiatrin eller hens nätverk. Det är verksamhetsledaren som bedömer vem som kommer till dagverksamheten. Dagverksamhet är en lågtröskelverksamhet, dit alla med en psykiatrisk diagnos får komma. Respondenterna kände inte till begreppet socialpedagogiska arbetsmetoder, men förstod att det handlar om det som de gör varje dag tillsammans med klienterna. De hjälper dem med vardagliga ärenden och rutiner och finns till som samtalsstöd. Mycket handlar om att träna sociala färdigheter och färdigheter som behövs för att kunna orientera sig i dagens samhälle.

The purpose of my study was to map which working methods are the basis of personnel who work in daycentre with clients who have mental and substance abuse problems, as well as who is judged to have the right to daycentre activity and how these individuals are reached.

The theoretical framework of the work highlights what the law says about daycentre for people who have mental and substance abuse problems, what it is like to live with a mental disability and what social educational work methods are and how to work based on a social educational approach. Previous research shows that daycentre have a great importance for people who suffer from a mental disability.

In my study, I chose to interview staff from three different daycentre units. A total of five people participated in my survey. Because I wanted to find out experiences and opinions of the staff, I chose interview as the method. With an interview, I did have the opportunity to ask follow-up questions and receive more comprehensive answers. Those who took part in the survey also had the opportunity to ask if they did not understand the question or the various concepts. All interviews were conducted at the staff's own workplace to make it smooth and easy for those to be interviewed.

In my study, it emerged that the people who come to the daycentre have received information about the work via the mental health agency, conversations at the mental health agency, adult psychiatry, and their own networks. It is the manager who assesses who comes to the daycentre. Daycentre is a low-threshold activity, where anyone with a psychiatric diagnosis can come. The respondents did not know the concept of social pedagogical work methods but understood that it is about what they do every day together with the clients. They help them with everyday tasks, is there for conversation support. It is a lot about training social skills and skills needed to be able to navigate in today society.