Ensamhet bland äldre i skuggan av covid-19 : En kvalitativ studie om äldres ensamhet och hur covid-19 påverkat ensamheten och livet överlag
Hiltunen, Julia (2022)
Hiltunen, Julia
2022
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-202205118663
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-202205118663
Tiivistelmä
En känsla av ensamhet är vanligt bland äldre. Ensamheten uppkommer till följd av att närstående dör, genom att de kan behöva bo ensamma, deras funktionsförmågan försämras och att inte kunna medverkar i olika evenemang och dylikt. Gemenskapen som ovanstående medför, tas ifrån de äldre. I Finland känner 36 – 39 % av de äldre ensamhet ibland.
Syftet med studien var att få en bredare förståelse av äldre ensamhet. Samt att se hur covid-19 påverkat ensamheten och deras liv överlag. Som teoretisk utgångspunkt användes Katie Erikssons teori om lidande.
En kvalitativ intervjustudie. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Tre kvinnor och en man medverkade i studien. Åldern på informanterna var mellan 73 - 80 år. För att analysera materialet användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv metod.
I resultat framkom det att alla hade känt ensamhet någon gång. Men ingen kände ensamhet nu på äldre dagar. Kom även fram att covid-19 haft en negativ inverkan på de äldre. De har suttit mera hemma för sig själva och varit mindre aktiva. The aim of this study is to gain a greater understanding of loneliness among the elderly, and how covid-19 has affected their loneliness and life in general. I used Katie Eriksson´s theory about suffering as a theoretical basis in this study.
This study is a qualitative interview study. I analyzed using a qualitative content analysis. For the study, three women and one man were interviewed. The persons I interviewed were between 73-80 years old. The only requirement I had when choosing interviewers was that they should be senior citizens.
The results showed that all participants had felt loneliness in some life situation they has been in. But non of the participants suffer from loneliness. I think one big reason to this is that all the participants, had a relatively large amount of family and friends around them. And the fact that their children and grandchildren live close by. That means a lot to the elderly. It was also found that covid-19 had a negative impact on the elderly. They have sat more at home and been more isolated, compared to before the pandemic. The same community has not existed, because the elderly has not been able to move freely in the same way as they was before the pandemic.
Syftet med studien var att få en bredare förståelse av äldre ensamhet. Samt att se hur covid-19 påverkat ensamheten och deras liv överlag. Som teoretisk utgångspunkt användes Katie Erikssons teori om lidande.
En kvalitativ intervjustudie. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Tre kvinnor och en man medverkade i studien. Åldern på informanterna var mellan 73 - 80 år. För att analysera materialet användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv metod.
I resultat framkom det att alla hade känt ensamhet någon gång. Men ingen kände ensamhet nu på äldre dagar. Kom även fram att covid-19 haft en negativ inverkan på de äldre. De har suttit mera hemma för sig själva och varit mindre aktiva.
This study is a qualitative interview study. I analyzed using a qualitative content analysis. For the study, three women and one man were interviewed. The persons I interviewed were between 73-80 years old. The only requirement I had when choosing interviewers was that they should be senior citizens.
The results showed that all participants had felt loneliness in some life situation they has been in. But non of the participants suffer from loneliness. I think one big reason to this is that all the participants, had a relatively large amount of family and friends around them. And the fact that their children and grandchildren live close by. That means a lot to the elderly. It was also found that covid-19 had a negative impact on the elderly. They have sat more at home and been more isolated, compared to before the pandemic. The same community has not existed, because the elderly has not been able to move freely in the same way as they was before the pandemic.