Aseptikens betydelse i den prehospitala miljön

Abstract

Detta arbete behandlar aseptikens brister i den prehospitala miljön. Syftet med arbetet är att öka kunskapen kring och belysa aseptikens brister inom den prehospitala vården. Frågeställningen i arbetet är: Vilken typ av aseptik brister och i vilken omfattning. Metoden som använts för arbetet är litteraturstudie och materialet är taget från sex forskningsartiklar. Dessa artiklar har analyserats med en deduktiv innehållsanalys. Artiklarna som inkluderades behandlade främst ämnen kring ambulansens renlighet och vårdarnas handhygien. Som teoretisk referensram används den prehospitala kontexten samt aseptiken prehospitalt och aseptiken som grund för patientsäkerhet. Resultatet i undersökningen visar att handhygienen bland personalen är suboptimal, de rengör händerna noggrannare efter patientkontakt än före och användningen av handskar är onödigt hög. Korrekt användning av handskar var också suboptimal, i många fall byts inte handskar utan hålls på under hela utryckningen så länge de inte går sönder eller blir synligt smutsiga. Resultatet visar också att vissa av ambulansens ytor har patogena bakterier på sig. Från en stor mängd av de granskade områdena i ambulansen hittades bakterier. Områdena där bakterier hittades tyder också på att handhygienen brister, då flera ställen där bakterier hittades var ställen vårdarna vidrör med händerna. Slutsatsen av detta arbete är att handhygienen bland förstavårdspersonal är suboptimal och hygienrutinerna borde följas noggrannare för att minska på eventuella infektioner som sprids från ambulanserna och dess personal.