Den Inre Sabotören - En studie om självsabotage hos musiker
Steffansson, Maryelle (2020)
Steffansson, Maryelle
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020121528331
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020121528331
Tiivistelmä
Självsabotage är ett beteende där man medvetet eller omedvetet gör det svårt för sig själv i prestations- och akademiska syften. Syftet med denna uppsats är att undersöka självsabotage som fenomen och hur det påverkar de individer som har detta beteende. Mina centrala forskningsfrågor för arbetet är:
• Varifrån uppstår det självsaboterande beteendet?
• Varför saboterar man för sig själv?
• På vilka sätt kan man sabotera?
• Vilka strategier finns det för att inte sabotera för sig själv?
Arbetet omfattar en systematisk litteraturstudie och en undersökning. Undersökning utgår ifrån semi-strukturerade intervjuer som tolkas med hjälp av narrativ metod och analys. I uppsatsen intervjuas 3 musiker som tillhör till en kvinnlig eller icke-binär grupp. Patriarkala strukturer och i skenet av Me-Too rörelsen visar att musikindustrin är mer hotfull och svårare att navigera för denna grupp.
Resultatet visar att självsabotage kan anses vara en defensmekanism, som ett reaktivt beteende till våra inre tankar och känslor, som reaktion till vår inre kritiker, som en vana, som en subpersonlighet eller biologisk reaktion. Det kan te sig på olika sätt genom prokrastination och distraktion, sandbagging, genom ”What The Hell” fenomenet, ältande och perfektionism samt omedvetenhet. Vi kan använda oss av mental träning, självmedkänsla och medvetenhet kring ens egna tankemönster för att hantera sabotaget. Detta reflekterades starkt i intervjusubjektens verklighet. Det empiriska underlaget är litet och man inte kan göra generaliseringar fastän intervjuresultatet överensstämde med teorin. Denna studie är otroligt relevant och värdefull eftersom den ger oss egenmakt till att bestämma över hur vi agerar i pressfyllda situationer samt ger oss verktyg till att förstå och förändra våra saboterande beteenden. Self-sabotage is a behavior where one makes it consciously or subconsciously difficult for oneself in performative and academic pursuits. The purpose of this essay is to examine selfsabotage as a phenomenon and how it affects individuals who have this behavior pattern.
My central research questions are:
• From where does this behavior stem?
• Why does one self-sabotage?
• In which ways can one self-sabotage?
• Which strategies can one use to refrain from this mode of behavior?
The essay is structured into a systematic literature study and a survey. The survey is based on semi-structured interviews that are interpreted by means of narrative method and analysis. In the essay 3 musicians belonging to a female or non-binary group are interviewed. Patriarchal structures and in light of the Me-Too movement show that the music industry is more threatening and more difficult to navigate for this group.
The results show that self-sabotage can be considered a defense mechanism, a reactionary behavior to our thoughts and feelings, in response to our inner critic, as a sub-personality, as a habit and as a biological reaction. It can manifest itself in different ways such as procrastination and distraction, sandbagging, through the “what the hell” phenomenon, ruminating and perfectionism and through unawareness. One can use mental training, selfcompassion and awareness of one’s own thought patterns to navigate sabotaging tendencies. This was strongly reflected in the interview results. The empirical evidence is small scaled, and generalizations cannot be made even though the interview result were in line with the theory. This study is relevant and valuable since it empowers us with the ability to decide how we act under pressure. It also gives us tools to understand and change our sabotaging behaviors.
• Varifrån uppstår det självsaboterande beteendet?
• Varför saboterar man för sig själv?
• På vilka sätt kan man sabotera?
• Vilka strategier finns det för att inte sabotera för sig själv?
Arbetet omfattar en systematisk litteraturstudie och en undersökning. Undersökning utgår ifrån semi-strukturerade intervjuer som tolkas med hjälp av narrativ metod och analys. I uppsatsen intervjuas 3 musiker som tillhör till en kvinnlig eller icke-binär grupp. Patriarkala strukturer och i skenet av Me-Too rörelsen visar att musikindustrin är mer hotfull och svårare att navigera för denna grupp.
Resultatet visar att självsabotage kan anses vara en defensmekanism, som ett reaktivt beteende till våra inre tankar och känslor, som reaktion till vår inre kritiker, som en vana, som en subpersonlighet eller biologisk reaktion. Det kan te sig på olika sätt genom prokrastination och distraktion, sandbagging, genom ”What The Hell” fenomenet, ältande och perfektionism samt omedvetenhet. Vi kan använda oss av mental träning, självmedkänsla och medvetenhet kring ens egna tankemönster för att hantera sabotaget. Detta reflekterades starkt i intervjusubjektens verklighet. Det empiriska underlaget är litet och man inte kan göra generaliseringar fastän intervjuresultatet överensstämde med teorin. Denna studie är otroligt relevant och värdefull eftersom den ger oss egenmakt till att bestämma över hur vi agerar i pressfyllda situationer samt ger oss verktyg till att förstå och förändra våra saboterande beteenden.
My central research questions are:
• From where does this behavior stem?
• Why does one self-sabotage?
• In which ways can one self-sabotage?
• Which strategies can one use to refrain from this mode of behavior?
The essay is structured into a systematic literature study and a survey. The survey is based on semi-structured interviews that are interpreted by means of narrative method and analysis. In the essay 3 musicians belonging to a female or non-binary group are interviewed. Patriarchal structures and in light of the Me-Too movement show that the music industry is more threatening and more difficult to navigate for this group.
The results show that self-sabotage can be considered a defense mechanism, a reactionary behavior to our thoughts and feelings, in response to our inner critic, as a sub-personality, as a habit and as a biological reaction. It can manifest itself in different ways such as procrastination and distraction, sandbagging, through the “what the hell” phenomenon, ruminating and perfectionism and through unawareness. One can use mental training, selfcompassion and awareness of one’s own thought patterns to navigate sabotaging tendencies. This was strongly reflected in the interview results. The empirical evidence is small scaled, and generalizations cannot be made even though the interview result were in line with the theory. This study is relevant and valuable since it empowers us with the ability to decide how we act under pressure. It also gives us tools to understand and change our sabotaging behaviors.