Uppdatera din sociala kompetens — en berättelse om lärandet av social kompetens i en yrkeshögskola
Hillo, Nina; Liewendahl, Helena (2010)
Hillo, Nina
Liewendahl, Helena
Yrkeshögskolan Novia
2010
Tiivistelmä
I denna rapport redogör vi för hur vi planerade och genomförde en kurs i social kompetens för första årets informationsbehandlingsstuderande i Yrkeshögskolan Novias Raseborgsenhet år 2010. Genom denna rapport vill vi synliggöra behovet av lärandet av sociala kunskaper, färdigheter och attityder som en etablerad del av läroplanen, i syfte att studerande erhåller en god nivå av social kompetens under studietiden. Därutöver är syftet att förslå en riktgivande modell för hur lärandet av social kompetens kan genomföras.
Hur viktig denna färdighet är understryks av styrelseordföranden för Helsingfors universitet Antti Tanskanen, som säger att samhället har rätt att vänta sig att akademiskt utbildade personer har de bästa sociala färdigheterna.
Vi inleder diskussionen med att reflektera över vad social kompetens står för och härleder ur befintlig forskning och litteratur en gångbar bärande definition. I vår definition utgår vi ifrån pedagogiken, neurologin, den humanistiska psykologin och organisationslitteratur. Influerade av dessa delar vi upp social kompetens i två huvudområden; I) kommunikationskompetens där dialog och meningskapande kommunikation står i fokus, d.v.s. interpersonell kompetens, och II) intrapersonell kompetens som inbegriper förmågan till introspektion och medvetandegörandet av det egna jaget, i syfte att bygga en individuell modell som hjälper en att ”fungera optimal i livet”.
Metodmässigt utgår vi från ett konstruktivistiskt paradigm då vi tillsammans med en utvald grupp studerande gått in i en gemensam inlärningsprocess. Vår metod är explorativ och kvalitativ. Vår empiriska process följer aktionsforskningsprinciper då vi också fastställt kompetensmål som skulle uppnås under själva kursen. Vår analys baserar sig på tre huvudkriterier I) innehållet i kursen som analyseras gällande kursens omfattning, II) upplägget och metodvalet som diskuteras gällande ”rytmisering” och III) huruvida kursen kan integreras i projektarbete och konceptutveckling.
På basen av vår analys drar vi slutsatser om lärandet av social kompetens och föreslår en modell för lärandet. Vi konstaterar också att de flesta deltagarna under kursen gång på något plan fördjupat sin insikt i social kompetens.
På basen av våra erfarenheter argumenterar vi för att det behövs en explicit kurs i social kompetens för att studerande ska leva upp till de krav och de förväntningar de ställs inför från olika håll. Vi konstaterar att den tematik vi behandlar i kursen är så pass ny och annorlunda för de flesta studerande att bekantskapsfasen behöver både tid och utrymme för att mogna till kunskap. Därav behovet av en skild kurs (som ger studiepoäng). I modellen som vi presenterat visar vi på det som vi anser att bör ingå som centrala delar för lärandet av social kompetens och argumentationen framgår i diskussionen. Vi kunde också notera att de studerande som lyckades med sitt individuella modellbyggande också kunde applicera det de lärt sig till livet generellt, till exempel hur livet kommer att se ut efter avlagd examen.
Hur viktig denna färdighet är understryks av styrelseordföranden för Helsingfors universitet Antti Tanskanen, som säger att samhället har rätt att vänta sig att akademiskt utbildade personer har de bästa sociala färdigheterna.
Vi inleder diskussionen med att reflektera över vad social kompetens står för och härleder ur befintlig forskning och litteratur en gångbar bärande definition. I vår definition utgår vi ifrån pedagogiken, neurologin, den humanistiska psykologin och organisationslitteratur. Influerade av dessa delar vi upp social kompetens i två huvudområden; I) kommunikationskompetens där dialog och meningskapande kommunikation står i fokus, d.v.s. interpersonell kompetens, och II) intrapersonell kompetens som inbegriper förmågan till introspektion och medvetandegörandet av det egna jaget, i syfte att bygga en individuell modell som hjälper en att ”fungera optimal i livet”.
Metodmässigt utgår vi från ett konstruktivistiskt paradigm då vi tillsammans med en utvald grupp studerande gått in i en gemensam inlärningsprocess. Vår metod är explorativ och kvalitativ. Vår empiriska process följer aktionsforskningsprinciper då vi också fastställt kompetensmål som skulle uppnås under själva kursen. Vår analys baserar sig på tre huvudkriterier I) innehållet i kursen som analyseras gällande kursens omfattning, II) upplägget och metodvalet som diskuteras gällande ”rytmisering” och III) huruvida kursen kan integreras i projektarbete och konceptutveckling.
På basen av vår analys drar vi slutsatser om lärandet av social kompetens och föreslår en modell för lärandet. Vi konstaterar också att de flesta deltagarna under kursen gång på något plan fördjupat sin insikt i social kompetens.
På basen av våra erfarenheter argumenterar vi för att det behövs en explicit kurs i social kompetens för att studerande ska leva upp till de krav och de förväntningar de ställs inför från olika håll. Vi konstaterar att den tematik vi behandlar i kursen är så pass ny och annorlunda för de flesta studerande att bekantskapsfasen behöver både tid och utrymme för att mogna till kunskap. Därav behovet av en skild kurs (som ger studiepoäng). I modellen som vi presenterat visar vi på det som vi anser att bör ingå som centrala delar för lärandet av social kompetens och argumentationen framgår i diskussionen. Vi kunde också notera att de studerande som lyckades med sitt individuella modellbyggande också kunde applicera det de lärt sig till livet generellt, till exempel hur livet kommer att se ut efter avlagd examen.