Musikens potential i psykogeriatrisk vård: en litteraturstudie.
Anthoni, Hannele (2019)
Anthoni, Hannele
2019
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2019051610245
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2019051610245
Tiivistelmä
Detta examensarbete är en litteraturstudie som undersöker hur musiken kan utnyttjas i vården av den psykogeriatriska patienten på ett livskvalitetshöjande sätt i och med en förbättrad funktionsförmåga, underlättad kommunikation, lindrade psykiska symptom och återfunnen mening i tillvaron. Arbetet är beställt av Esbo sjukhus. Den teoretiska referensramen för arbetet är Rosemarie Rizzo Parses teori om human becoming dvs. människans dynamiska tillvaro och förvandling däri. Musik är en universell men samtidigt mycket personlig, stimulerande och resonerande vårdmetod som har en stor inverkan på atmosfären och tillåter vårdaren att se patienten som en unik helhet. Den skapar en gemensam, dynamisk närvaro och kontakt utgående från de personligheter och behov som för stunden är närvarande, utan krav på verbalisering eller intellektuell reflektion. Därmed lämpar den sig bra även för patienter med psykosociala hämningar eller nedsatta kognitiva färdigheter. Parses vårdteori uppmuntrar vårdaren till ett dynamiskt arbetssätt med ökad medvetenhet om de möjligheter och styrkor som finns tillgängliga för patienten och dennes anhöriga, varmed det personliga ansvaret understryks och en förändring kan ske då patienten i samspel med andra skapar något nytt och meningsfullt. Som material till detta arbete har jag använt frekvent citerade vetenskapliga forskningsartiklar, systematiska litteraturstudier och böcker skrivna av professionella och till sin bakgrund pålitliga författare med fokus på syftet i fråga. Musiken aktiverar flera olika områden i hjärnan och har bevisats ha en psykiskt och fysiskt avslappnande inverkan på människan. Den kräver koncentration, stimulerar flera sinnen, väcker associationer och minnen, och förutsätter ofta socialt engagemang. I och med detta kan musiken minska mängden psykiska problem så som agitation och ångest hos psykogeriatriska patienter. Det har i flera forskningar framkommit att det musikaliska minnet besparats trots för övrigt grav kognitiv degeneration. Med tanke på hur stor potential musiken uppvisar som ett hälso- och livskvalitetsfrämjande fenomen är det förvånande hur litet det ännu forskats. Vidare studier gällande musikens möjligheter i den psykogeriatriska vården rekommenderas utan tvivel.