Förebyggandet av belastningsskador hos idrottare i åldern 13-17 år : Handbok för idrottare, tränare och föräldrar

Abstract

Sammandrag:

Under de senaste åren har det noterats en ökad mängd belastningsskador bland unga idrottare. Dagens ungdomar sysslar mer med styrd idrott än tidigare, men rör istället mindre på sig på eget initiativ. Den allt mer idrottsspecifika träningen överbelastar vävnader vilket leder till belastningsskador. Arcadas utbildningsprogram i fysioterapi har i samarbete med HIFK Jr hockey startat ett projekt med fokus på att stöda de unga idrottarnas utveckling. Syftet med vårt arbete inom projektet är att genom ett utvecklingsarbete ta fram en handbok riktad till idrottare, tränare och föräldrar innehållande grundläggande kunskap om hur belastningsskador kan förebyggas. Arbetet följer Carlström & Carlström-Hagmans modell (2006) för utvecklingsarbeten. Frågeställningarna är: 1) Vilka faktorer inverkar på uppkomsten av belastningsskador? 2) Hur kan man förebygga belastningsskador ur: a. Idrottares, föräldrars och tränares perspektiv? b. Fysioterapeutens perspektiv? Databaser som vi använt oss av är: Pedro, PubMed, EBSCO och SAGE. Utöver databaser har vi valt en artikel från relevanta referenslistor. Vi besvarade våra två frågeställningar med nio artiklar. Resultatet visar att det finns ett samband mellan faktorer såsom tidig idrottsspecialisering, styrd idrott, inre och yttre riskfaktorer, den pubertala växtspurten samt kön, och uppkomsten av belastningsskador. Idrottare, tränare och föräldrar kan förebygga belastningsskador genom schemahantering, uppmärksamhet och medvetenhet om riskfaktorer, övervakning av träningsbelastning, förebyggande träning och realistiska målsättningar. Fysioterapeuter kan förebygga belastningsskador genom att känna igen viss skadeproblematik, utbilda, utvärdera och skapa ett bra samarbete med föräldrar och tränare. Slutsatsen vi kan dra är att mer global, generell forskning kring belastningsskador behövs då mycket av den forskning som finns är gjord i USA och fokuserar på en viss idrottsgren eller skada.

Yhteenveto:

Viime vuosina on nuorilla urheilijoilla todettu kasvavassa määrin rasitusvammoja. Tämän päivän nuoriso harrastaa aikaisempaa enemmän ohjattua urheilua, mutta liikkuvat sen sijaan oma-aloitteisesti vähemmän. Yhä urheilukeskeisempi harjoittelu ylirasittaa kudoksia, mikä johtaa rasitusvammoihin. Arcadan fysioterapian koulutusohjelma on yhteistyössä HIFK:n juniorijääkiekon kanssa käynnistänyt projektin joka keskittyy nuorten urheilijoiden kehityksen tukemiseen. Projektin puitteissa tehtävän työmme tarkoituksena on kehitystyön kautta tuottaa käsikirja, joka on tarkoitettu urheilijoille, valmentajille ja vanhemmille. Käsikirja sisältää perustiedot siitä, miten rasitusvammoja voidaan ennaltaehkäistä. Työ rakentuu Carlström & Carlström-Hagmanin kehittämistyön malliin (2006). Kysymyksenasettelu on: 1) Mitkä tekijät vaikuttavat rasitusvammojen syntymiseen? 2) Miten rasitusvammoja voidaan ennaltaehkäistä: a. Urheilijoiden, vanhempien, ja valmentajien näkökulmasta? b. Fysioterapeutin näkökulmasta? Käyttämiämme tietokantoja ovat: Pedro, PubMed, EBSCO ja SAGE. Tietokantojen ohella olemme valinneet artikkeleita oleellisista viiteluetteloista. Kahteen kysymyksenasetteluumme vastasimme yhdeksän artikkelin avulla. Tulokset osittavat, että rasitusvammojen synnyllä on yhteys tekijöihin, kuten aikainen lajikohtainen erikoistuminen, ohjattu urheilu, sisäiset ja ulkoiset riskitekijät, pubertaalinen kasvuspurtti sekä sukupuoli. Urheilijat, vanhemmat ja valmentajat voivat ennaltaehkäistä rasitusvammoja kalenterihallinnalla, huomioimalla ja tiedostamalla riskitekijöitä, valvomalla harjoituksen rasittavuutta, ennaltaehkäisevällä harjoittelulla ja realistisella tavoitteenasettelulla. Fysioterapeutit voivat ennaltaehkäistä rasitusvammoja tunnistamalla tietty vammaproblematiikka, kouluttamalla, arvioimalla ja luomalla hyvän yhteistyön vanhempien ja valmentajien kanssa. Johtopäätöksemme on että rasitusvammoista tarvitaan enemmän yleistä tutkimustietoa koska suuri osa olemassa olevista tutkimuksista on vaikeasti löydettävissä ja keskittyy tiettyyn urheilulajiin tai vammaan.

Abstract:

During the last few years clinicans have noticed a rise in overuse injuries amongst youth athletes. Modern adolescents are more involved in organized sports than previous, but exercise less on their own. The increasing sport specific training strains the tissue leading to overuse injuries. Arcada university of applied sciences’s degree program in physical therapy has in collaboration with HIFK Jr hockey started up a project focusing on supporting the development of youth athletes. The purpose of this thesis is to produce a manual aimed at athletes,coaches and parents, containing basic knowledge on prevention of overuse injuries. Our studies follow Carlström & Carlström-Hagmans model (2006) for development work. Questions at issue are: 1) What factors impact the genesis of overuse injuries? 2) How can overuse injuries be prevented in the perspective of: a. Athletes, parents and coaches? b. Physical therapists? Databases that we have used are: Pedro, PubMed, EBSCO and SAGE. In addition to the database search, we have selected one study from a relevant reference list articles. We answered our two questions with nine articles. The result was that there is a connection between early sports specialization, organized sports, internal and external risk factors, the pubertal growth spurt, gender, and overuse injuries. Athletes, coaches and parents can prevent overuse injuries by schedule management, awareness of risk factors, monitoring, preventive training and realistic goalsetting. Physical therapist can prevent overuse injuries by knowing of certain injuries, education, evaluation and creating a good collaboration with parents and coaches. The conclusion we drew was that further global studies of overuse injuries are needed since a lot of the existing studies are based in the United States and only focusing on a certain sport or injury.