Att lyssna är att mötas : reflektioner kring publikmöten som skådespelare och regiassistent på Unga Klara
Sundblom, Linnea (2016)
Sundblom, Linnea
Yrkeshögskolan Novia
2016
All rights reserved
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201604295645
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201604295645
Tiivistelmä
Den här uppsatsen handlar om mina erfarenheter från mitt examensarbete och praktik på Unga Klara i Stockholm, under perioden oktober 2015 till mars 2016. Första delen av examensarbetet arbetade jag som skådespelare i föreställningen Brev till en ängel av Farnaz Arbabi, som ingick i projektet Unga Klara mentorskap. Andra delen, som var min praktik var jag regiassistent till Gustav Deinoff i föreställningen ALLTET skriven av Ann Sofie Bárány. På basen av teori från artiklar och böcker samt intervjuer, reflekterar jag kring Unga Klaras arbetssätt, vilket handlar om att möta publiken tidigt i repetitionsprocessen. Jag diskuterar metodens betydelse för de olika föreställningarna för mig dels som skådespelare och dels som regiassistent. Men jag skriver också om hur möten med publiken öppnar upp för ny kunskap genom erfarenhet, förhållningssätt och tid. Jag beskriver också mitt eget skådespelararbete och jämför det med min medspelare och regissör och processens betydelse för samtalen med referensgrupperna samt för mitt skådespelande. I min slutsats kommer jag fram till betydelsen av att arbeta med en erfaren regissör vars erfarenhet av Unga Klaras arbetsmetod kan få den att nå sin fulla potential. Samtidigt hade det varit till fördel om jag varit bekant med Unga Klaras arbetsmetod, då den kanske skulle hjälpt mig i situationer då jag känt mig låst. The aim of this bachelor’s thesis is to analyze my experiences of my practicum at Unga Klara during October of 2015 until March 2015. During this time, I first performed as an actor in the play Brev till en ängel written by Farnaz Arbabi, which was part of Unga Klara Mentorskap, and then as a director’s assistant to Gustav Deinoff in the play ALLTET written by Ann Sofie Bárány. With theory from books, articles and interview’s, I reflect on the method of Unga Klara, which aims to meet the audience early in the rehearsals. I talk about how the method opens up knowledge, through approach, experience and time. I also describe my acting and compare it to my co-star, director and the impact it had on the discussions in the meeting with the focus groups. In my conclusion I reflect on the importance of knowing a method to let it grow to its full potential and how much easier it would have been for me if I had been familiar with it from before, especially in times when I felt lost.